Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.  Related Paintings of ulrika eleonora :. | Cinq Baigneurs | Lady in a fur wrap | Young people in the street | Adam and Eve | sfinx |
Related Artists:
Jacopo Tintoretto
1518-1594 Italian painter. His father was a silk dyer (tintore); hence the nickname Tintoretto ("Little Dyer"). His early influences include Michelangelo and Titian. In Christ and the Adulteress (c. 1545) figures are set in vast spaces in fanciful perspectives, in distinctly Mannerist style. In 1548 he became the centre of attention of artists and literary men in Venice with his St. Mark Freeing the Slave, so rich in structural elements of post-Michelangelo Roman art that it is surprising to learn that he had never visited Rome. By 1555 he was a famous and sought-after painter, with a style marked by quickness of execution, great vivacity of colour, a predilection for variegated perspective, and a dynamic conception of space. In his most important undertaking, the decoration of Venice's Scuola Grande di San Rocco (1564 ?C 88), he exhibited his passionate style and profound religious faith. His technique and vision were wholly personal and constantly evolving.
CORNELIUS, Peter
1824-1874,German composer. Trained as actor and violinist, and friend of artists, poets and writers, he devoted himself to music from the 1840s, finding inspiration in Liszt and the New German School at Weimar in 1852. His first mature works were the lieder opp. 1 and 2 and the song cycle Trauer und Trost op.3, followed by the comic opera Der Barbier von Bagdad (1855-8); all show his literary skill, refreshing simplicity and musical independence from the Liszt circle. In Vienna (1859-65), he wrote his second opera Der Cid and enjoyed fruitful relationships with Brahms, Carl Tausig and above all Wagner, who summoned him to Munich in 1865 as his private repetiteur and teacher at the Royal School of Music. His third opera Gunlöd was never finished. He continued to write poetry and essays defending Wagner and Liszt and translated vocal works by Pergolesi, Berlioz, Liszt and others. Although he revered Wagner, he stood ethically and artistically apart, his work (especially Der Barbier) thus representing an original achievement.
J. Alden Weir
(August 30, 1852 - December 8, 1919) was an American impressionist painter and member of the Cos Cob Art Colony near Greenwich, Connecticut. Weir was also one of the founding members of "The Ten", a loosely-allied group of American artists dissatisfied with professional art organizations, who banded together in 1898 to exhibit their works as a stylistically unified group.