Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.  Related Paintings of ulrika eleonora :. | Madonna and Child Enthroned with Saints | Rest on Flight into Egypt (detail) dfg | Portrait of Millicent Leveson-Gower | Detail of the water seller of Sevilla | Francis Square Theater |
Related Artists:
haaken gullesons
Ytterlännäs parish, in the province of Ångermanland, belonged to the Archdiocese of Uppsala in the Middle Ages, but has been part of the Diocese of Härnösand since that was formed in 1647. The two churches of he parish, the old one from the early 13th century, and the new one from 1848-1854, are located between the communities of Nyland and Bollstabruk, within Kramfors Municipality. The Ytterlännäs New Church taken into use in 1854 is an example of the style known as a tegnarlada ("Tegnor barn") - spacious, white, clean, neo-classical. The Ytterlännäs Old Church (Ytterlännäs Gamla Kyrka) dates from the 1200s and features medieval vaults, wall-paintings and wooden sculptures, and baroque furnishings including the unusual feature of two galleries; the Ytterlännäs Madonna is regarded by experts as a particularly fine example of the work from the Hälsingland workshop of Haaken Gulleson, all in an excellent state of preservation thanks to the church's being abandoned after 1854.
Benson, Frank
American, 1862-1951 American painter, etcher and teacher. He attended the School of the Museum of Fine Arts, Boston, from 1880 to 1883 as a student of Otto Grundmann (1844-90) and Frederick Crowninshield (1845-1918). In 1883 he travelled with his fellow student and lifelong friend Edmund C. Tarbell to Paris, where they both studied at the Acad?mie Julian for three years with Gustave Boulanger and Jules Lefebvre. Benson travelled with Tarbell to Italy in 1884 and to Italy, Belgium, Germany and Brittany the following year. When he returned home, Benson became an instructor at the Portland (ME) School of Art, and after his marriage to Ellen Perry Peirson in 1888 he settled in Salem, MA. Benson taught with Tarbell at the Museum School in Boston from 1889 until their resignation over policy differences in 1913.
Louis Michel van Loo
Louis-Michel van Loo (2 March 1707-20 March 1771) was a French painter. He studied under his father, the painter Jean-Baptiste van Loo, at Turin and Rome, and he won a prize at the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in Paris in 1725. With his uncle, the painter Charles-Andre van Loo, he went to Rome in 1727 - 1732, and in 1736 he became court painter to Philip V of Spain at Madrid, where he was a founder-member of the Academy in 1752. He returned to Paris in 1753, and painted many portraits of Louis XV of France. In 1765 he succeeded Charles-Andre as director of the special school of the French academy known as the Ecole Royale des Eleves Proteges. In 1766 he made the portrait of the Portuguese statesman Sebastiao de Melo, Marquis of Pombal. Among his brothers were the painters Francois van Loo (1708 - 1732) and Charles-Amedee-Philippe van Loo (1719 - 1795).