Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.  Related Paintings of ulrika eleonora :. | Realistic Pink Rose | Der Quacksalber | Noah's Sacrifice and Noah's Drunkenness | Montanvert,Valley of Chamouni (mk47) | The Molo Seen from the Bacino di San Marco 1697 |
Related Artists:
Jean de Liege
Flemish Gothic Era Sculptor, active 1361-1382
Thomas Couture
1815-1879 French Thomas Couture Location French painter and teacher. A student of Antoine-Jean Gros in 1830-38 and Paul Delaroche in 1838-9, he demonstrated precocious ability in drawing and was expected to win the Prix de Rome. He tried at least six times between 1834 and 1839, but achieved only second prize in 1837 (entry untraced). Disgusted with the politics of the academic system, Couture withdrew and took an independent path. He later attacked the stultified curriculum of the Ecole des Beaux-Arts and discouraged his own students from entering this institution. He first attained public notoriety at the Paris Salon with Young Venetians after an Orgy (1840; Montrouge, priv. col., see Boime, p. 85), the Prodigal Son (1841; Le Havre, Mus. B.-A.) and the Love of Gold (1844; Toulouse, Mus. Augustins). These early canvases are treated in a moralizing and anecdotal mode; the forms and compositional structures, like the debauched and corrupt protagonists, are sluggish and dull. Yet what made his work seem fresh to the Salon audience was his use of bright colour and surface texture derived from such painters as Alexandre-Gabriel Decamps and Eugene Delacroix, while his literary bent and methodical drawing demonstrated his mastery of academic tradition. The critics Thophile Gautier and Paul Mantz (1821-95) proclaimed him as the leader of a new school that mediated between the old and the new, and looked to him for a revitalization of Salon painting. The air of compromise his works projected made him appear a cultural representative of the juste milieu policies of Louis-Philippe.
Laurits Andersen Ring
Danish, 1854-1933 Laurits Andersen Ring (1854-1933) was one of the foremost painters of Danish symbolism. He was born as Laurits Andersen in the village Ring in southern Zealand. In 1881 he the took the name of his birth place, and was since known as L.A. Ring. For a while, he lived at Baldersbronde near Hedehusene in the old school building, which was later to be the home of another painter, Ludvig Find. Ring has produced several paintings from these towns. As a painter, he never distanced himself from his humble origin, but rather made it his dominant theme. Most of his paintings depict the village life and landscapes of southern Zealand from Præsto to Nestved. There are several examples of his work at practically every Danish art museum including the Hirschsprung Collection in Copenhagen. He was married on July 25, 1896 to fellow painter Sigrid Kahler, who was the daughter of ceramic artist Herman Kahler.